Varning för ett känsligt inlägg...

 

Idag är en sån dag då jag har riktigt ont i hjärtat. Ni som förlorat någon förstår mig nog. I mitt fall var det min galna, älskade, knäppa katt.

Min älskade Tarzan, jag hoppas verkligen att du finns här med mig fortfarande, det känns iaf så.

Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar dig, alla tårar jag gråter för dig räcker inte ens till som förklaring.

Det gör så ont att jag aldrig mer får träffa dig min lille bebis.

Trots att det gått ett tag nu så tror jag fortfarande ibland att du ska komma och hälsa på mig när jag kommer in genom dörren, eller att du ska stå och tigga mat av mig i köket, eller ligga på badrumshyllan och spana ner på mig när jag tar ett bad.

Jag hoppas verkligen att du har det bra där du är nu och att jag får dig tillbaka när det är dags för mig att lämna.

Jag saknar dig något fruktansvärt och kommer aldrig vänja mig vid att somna utan dig bredvid mig.